Den 14 april 2018 gjorde ekobrottsmyndigheten tillsammans med nationella insatsstyrkan ett tillslag i Norrköping. Tillslaget blev mycket medialt uppmärksammat och utredningen kom i media att kallas för högskoleprovsmålet. Myndigheternas arbetsnamn var musslan.
I målet har åklagarna raderat bevisning, svartmålat de tilltalade och upprättat mediala arbetsplaner för att få de misstänkta dömda. Intresset för att utreda vad som faktiskt hänt var mycket svalt. Journalister utan gränser ska därför försöka fylla detta tomrum.
I videon syns hur åklagare Per Hedman en mycket kort tid efter tillslaget beslutat sig om att de gripna tillhör vad han anser är ett kriminellt nätverk. Just denna typ av mediala uttalanden har europadomstolen sedan länge förbjudit. En stat får inte döma någon för brott om åklagaren tar ställning i frågor som sedan ska avgöras i domstol. Skälet är bland annat att åklagaren anses jävig och att det föreligger en risk för att denne inte ska bedriva förundersökningen objektivt och sakligt. Om förundersökningen inte bedrivs korrekt spelar det ingen roll om åklagaren sedan skulle bytas ut, skadan sker redan i förundersökningsstadiet. Redan här kunde förundersökningen rimligtvis avbrutits.
Åklagaren förbjöd strategiskt de gripna att ta del av media under tiden de var häktade, de kunde sålunda inte påtala bristen vid huvudförhandlingen.
I aktuell förundersökning finns i vart fall minst tre kategorier av nätverk. En av åklagarnas uppgift är således att kategorisera de gripna i de olika nätverken för att kunna göra en bedömning om det har begåtts några brott – och i så fall vilken typ av brott. Detta är någonting som rimligtvis ska ske under förundersökningssekretess, särskilt då man misstänker att det kan komma att ske flera frihetsberövanden. Att offentligt kategorisera dem tilltalade i fel nätverk kan påverka de misstänkta som fortfarande är på fel fot. De som ännu inte gripits kan anpassa sina uppgifter efter åklagarens påståenden.
Vi anser att det finns tydliga spår av följande tre kategorier i förundersökningen:
- Fusknätverk (HP-Hjälpen m.f.)
- Anti-fusknätverk (HP-Leaks)
- Hackernätverk (Anlitade av HP-Leaks)
I videon syns också chattmeddelanden där en person blir hotad. Av meddelandena framgår att de kriminella valde att kalla HP-Leaks för ”läckan”.
HP-Hjälpen
HP-Hjälpen är vad åklagaren kallar för ett nätverk som tillhandahöll tjänsten fusk på högskoleprovet. Vad som tidigare inte lyfts fram är att bakom HP-Hjälpen fanns stora politiska drivkrafter. Syftet med HP-Hjälpen tycks ha varit att konkurrera ut de kriminella nätverken för att hålla någon sorts balans inom fusknätverkens legalitetsgråzon. Genom offentlig marknadsföring har dem dragit till sig mycket stor uppmärksamhet, så mycket att syftet nästan tycks ha varit att bli upptäckta av berörda myndigheter och media. Marknadsföringen har enligt åklagaren kostat hundratusentals kronor och tycks dessutom inte ens ha varit nödvändig. De agerade nästan som om det vore ett rop på hjälp. HP-Hjälpen agerade inte som kriminella nätverk typiskt agerar. De bedrev en ljusskygg verksamhet, i ljuset. Detta onekligt märkliga förfarande torde rimligtvis ha en förklaring – något varken åklagare eller media uppmärksammat. Enligt uppgifter på bland annat HP-Hjälpens hemsida upplyste de allmänheten om att verksamheten skulle pågå så länge det var lagligt. Man var alltså öppen med att man inte avsåg att bedriva någon brottslig verksamhet och att man var helt säkra på att det var lagligt. I en radiointervju framgår att HP-Hjälpen var mycket positivt inställda till juridiska diskussioner gällande fusket. De var inte rädda att diskutera frågorna med berörda myndigheter – någonting som ett kriminellt nätverk troligtvis skulle undvika. Kanske skulle det kunna ses som en inbjudan till fredlig diskussion. Under utredningen har det aldrig framkommit någonting annat än att även de tilltalade ansåg att fusket borde upphöra.
HP-Leaks
Nätverket HP-Leaks “läckan” var ett nätverk med syfte att avslöja och stoppa fusket. Nätverket skapades då myndigheter förmedlat att nätverken ansågs lagliga och att några polisiära insatser inte skulle ske. SVT gjorde bland annat en dokumentär som kallades för DOLD – som till stor del baserats på uppgifter från HP-Leaks. Uppgifterna användes också för att skapa ett avsnitt till programserien uppdrag granskning. Det var en mycket sofistikerad satsning. Flera av de gripna har varit engagerade i HP-Leaks och bidragit starkt till att fusket kunde dokumenteras, följas, avslöjas och stoppas.
HP-Leaks, dess medlemmar och andra har vid flera tillfällen blivit hotade och utpressade. HP-Leaks har anlitat IT-specialister och så kallade etiska hackare för att kunna dokumentera upphovsmännen bakom fusknätverken. De verkliga upphovsmännen bakom fusket består av män med utländska efternamn. De begår sexualbrott, innehar skjutvapen och är enligt vår vetskap fortfarande på fri fot. Journalister utan gränser har tagit del av både videoklipp och ljudinspelningar om aktuella påståenden. De är dock utlovade anonymitet enligt 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen.
Staten har spenderat i vart fall minst 50 miljoner kronor för att stoppa fusket. Utöver detta tillkommer kostnader för ett mycket stort antal rättegångar. Trots detta har namnen på upphovsmännen bakom fusket inte ens begärts av utredande myndigheter. Enligt 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen kan nämligen en domstol förordna att tystnadsplikten upphör. Ekobrottsmyndighetens utredare ansåg under förundersökningen att några av de gripna skulle bryta tystnadsplikten utan domstolsbeslut. Företeelsen ansågs vara någon form av utpressning eftersom de gripna då skulle göra sig skyldiga till brottet brytande av tystnadsplikt. Utredarna var tydliga med att namnen skulle fram – annars skulle de gripna få ta konsekvenserna för andras brott. Det gick till och med så långt att polisen hotade med att såga av en av de gripnas båda ben – om denne inte namngav ”spindeln i nätet”.
UHR har vid i vart fall ett tillfälle riggat en fälla genom att kasta om frågorna på en av de fem olika provdelarna. Det är tack vare HP-Leaks och en medlem från ett hackernätverk – en av de gripna – som fällan fick någon effekt över huvud taget. Genom att påverka kommunikationen mellan fusknätverken kunde HP-Leaks leda ett stort antal fuskare rakt in i UHRs fälla, helt anonymt.
Sveriges domstolar har genom domaren Lars-Gunnar Lundh förmedlat att hot från svensk polis är så osannolikt att dem aldrig skulle tro på uppgifterna, även om dem fanns inspelade på band. En polis som jobbat med förundersökningen har däremot uttryckt att hela berättelsen måste fram – så att oskyldiga inte dömds i onödan. Polisen förstod alltså att högskoleprovsmålet inte var så simpelt som åklagaren ville få det att framstå.
HP-Leaks var källan som fick ekobrottsmyndigheten att påbörja sin utredning från första början. SVT litade på samtliga uppgifter från HP-Leaks. Det var också HP-Leaks som såg till att UHRs fälla fick genomslag. I domstolen fick berättelsen aldrig komma fram, domaren ville över huvud taget inte lyssna på vad som hade hänt och avbröt den tilltalade.
Hackernätverk
Under förundersökningens gång har flera poliser uppmärksammat material som vid en husrannsakan i normalfallet inte återfinns hos misstänkta. I en bostad hittades en dator med programvaror som används vid dataintrång. Man hittade avancerad teknisk utrustning som används inom hackning – med utrustningen kan man utföra olika tillgrepp som att avlyssna nätverkstrafik ”man in the middle”, DNS spoofing, VPN-tunnlar med mera. Det fanns avancerade RFID-läsare som används för att till exempel kopiera elektroniska entrénycklar ”taggar”, även falska USB-minnen som används för att automatiskt installera dold avlyssningsprogramvara. I en dator fanns kartor från GPS-spårare precis som visats i SVTs programserie DOLD.
Flera namn relaterade till fusk på högskoleprovet fanns nedskrivna i olika filer och mappar. Den person som Göta hovrätt utpekat som huvudperson bakom fusket och som just nu avtjänar ett fängelsestraff – förekommer inte i dokumenten.
Samir nämner i sin programserie att han fått information genom egen efterforskning och källor. Man kan ju undra vem den viktigaste källan egentligen var.
Om en tilltalad deltagit i uppkomsten av journalistiska program råder beslagsförbud enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken så länge inte domstol upphävt sekretessen enligt 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen. Som tidigare nämnts finns inget sådant beslut.
Även här var åklagaren strategisk. Trots att lagen kräver att den tilltalade får information om att det gjorts beslag (så att denne kan göra invändningar om till exempel beslagsförbud) valde åklagaren att helt enkelt inte informera om att beslag hade gjorts.
Åklagaren tycks däremot haft både tid och möjlighet att informera allmänheten om att beslag hade gjorts. I videon nämner nämligen åklagaren att beslag har gjorts. Detta gav dock inte de gripna någon möjlighet att försvara sig då de ju inte fick ta del av presskonferensen.
Jag som skriver om högskoleprovsmålet heter Oscar Gustafsson, jag är journalist, etisk hackare och ansvarig utgivare. Jag dömdes i aktuellt mål – mot mitt nekande.