Det lagliga fusket – del 2
I denna artikel kommer vi att klargöra hur rättsläget ser ut i nu aktuellt mål och förtydliga en av orsakerna till att de misstänkta inte förstår vad de åtalats för.
De misstänktas invändningar
Flera av de misstänkta har berättat att de inte känt till att någon skrivit under en osann försäkran. Försvarets invändningar har – av både domstolar och åklagare – felaktigt tolkats som att de misstänkta inte känt till att man kan få ett straff för att utföra en kriminell gärning.
Samtliga i målet förstår att den som hjälper någon att begå ett brott kan dömas för medhjälp.
Den som hjälper någon att begå ett brott måste dock själv känna till att ett brott faktiskt begås – annars ska man inte dömas. För att någon ska kunna känna till att ett brott begås måste det finnas en lag. Det är här som problemen uppstår – att hjälpa någon att fuska är nämligen inte kriminaliserat.
Åklagarens taktik
Åklagaren har då försökt kringgå lagstiftningen genom att hävda att det ändå skulle vara olagligt eftersom de som arbetat i HP-Hjälpen faktiskt hjälpt provskrivarna att fuska. Men eftersom fusk inte är ett brott så menar åklagaren istället att de anställda hjälpt provskrivarna att skriva under en osann försäkran. Provskrivarna har nämligen försäkrat att de inte fuskat och åklagaren menar att detta gjorts under straffansvar.
Åklagaren redogör dock för att de gärningar som framgår av åtalet – att överlämna utrustning och sända ut svar på högskoleprovet – inte utgjort den olagliga gärningen. Det går än idag inte förstå vilken gärning som åklagaren istället menar utgör den straffbara gärningen.
Det måste vara möjligt för de anställda i HP-Hjälpen att ta reda på att ett brott faktiskt begåtts. Vi måste därför dyka djupare i juridiken för att söka svar om det faktiskt framgår av lag eller förordning att provskrivarna skriver under en försäkran på heder och samvete.
Osann försäkran
För att man ska kunna dömas för anstiftan eller medhjälp till osann försäkran måste det finnas en lag eller föreskrift där det tydligt framgår att försäkran inte är muntlig. En muntlig osann försäkran är inte straffbar. Vi måste därför ta reda på detaljer kring provskrivarnas underskrift.
I UHRs föreskrifter 2015:3 i dess ursprungliga form står följande:
”Provledaren ska samla in svarshäftessidorna. I samband med insamlandet ska provledaren uppmana provdeltagaren att underteckna svarshäftessidan och kontrollera provdeltagarens legitimation. […] Provledaren ska kontrollera att namnteckningen på svarshäftessidan överensstämmer med den på legitimationen.”
Det är tydligt att provskrivare undertecknar provet i syfte att provledaren ska kunna kontrollera att det är rätt person som skrivit provet.
Hösten 2016 införs ett krav på att provskrivarna ska försäkra på heder och samvete att de inte fuskat. Men hur formulerades egentligen föreskriften, är det möjligt för en utomstående att förstå att det är en straffbar skriftlig försäkran på heder och samvete?
I den uppdaterade versionen av 2015:3 framgår följande:
35 a § Svarshäftet ska vara egenhändigt undertecknat av provdeltagaren.
Vi vet sedan innan att provskrivarna undertecknar provet i syfte att provledaren ska kontrollera namnteckningen gentemot legitimationen. Instruktionen om att provledaren ska kontrollera underskriften på aktuellt sätt framgår fortfarande i föreskrifterna. Hittills innebär den nya föreskriften inte någon förändring.
I nästa stycke skrivs:
Provdeltagaren ska försäkra på heder och samvete att provdeltagaren lämnar svar utan att använda otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt vilseleda vid högskoleprov.
UHR har föreskrivit att provskrivarna ska försäkra på heder och samvete, men missat den absolut viktigaste detaljen, nämligen hur försäkran ska ske. Det är – i vart fall för en utomstående som aldrig själv skrivit högskoleprovet – fullt rimligt att tolka föreskriften på sådant sätt att försäkran lämnas muntligt i samband med att svarshäftet lämnas in och underskriften kontrolleras.
Jämförelsevis kan man kolla på de föreskrifter som gäller vid teoriprov för körkort där det står:
Före kunskapsprovet ska provdeltagaren skriftligen försäkra på heder och samvete att han eller hon kommer att lämna svar utan att använda otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt vilseleda vid provet.
Den viktiga detaljen är att ordet skriftligen förekommer tydligt i föreskriften så att såväl de som skriver provet och utomstående förstår att den som skriver provet också undertecknar en skriftlig försäkran.
Här ska också nämnas att namnteckningen utförs innan svaren lämnas – till skillnad mot högskoleprovet där försäkran undertecknas i efterhand. Detta skulle eventuellt kunna ha betydelse i frågan om medhjälp. Under tiden som HP-Hjälpen levererar svar har ingen försäkran undertecknats – något brott har alltså inte fullbordats förens efter att provet slutförts. De som levererar svar till teoriprovet för körkort levererar svar under tiden ett brott faktiskt begås.
Sammantaget bör det inte vara möjligt att döma någon för medhjälp till osann försäkran i nu aktuellt fall. De misstänkta har alltså haft fog att berätta att de inte känt till att ett brott begåtts.
Åklagarens bevistema har dessutom i princip uteslutande varit ”beviset åberopas utvisande att XX deltagit i verksamheten”, men deltagande i verksamhet omfattas av grundlag och utgör inte brott. Det har inte varit möjligt för de tilltalade att förstå vilken gärning som åklagaren menat varit straffbar.
Flera av de som dömdes i målet har uttryckt att de inte förstår vilken gärning de ansetts ha utfört som lett till den fällande domen.
Jag som skriver om högskoleprovsmålet är journalist, hackare och ansvarig utgivare. Jag dömdes i aktuellt mål – mot mitt nekande.